Har nu äntligen tagit steget mot ett socialt nätverk - jag har blivit med blogg. Och precis lagom till lanseringen kommer jag att stänga mig ute från cyberrymden i två hela veckor. Det är ingen drömstart för en blogg precis men - what the heck - nu har jag ju i alla fall satt en stämpel i ovan nämnda del av universum - och, inte minst, bockat av ännu en punkt i min to do-list.
I morgon ger jag mig i kast med ett äventyr som skiljer sig rätt rejält från de flesta av mina tidigare triviala semestertripper. Vid närmare eftertanke känner jag mig fylld av skräckblandad lust inför den kommande veckan. Morgontåget till Hässleholm, buss till Simrishamn och sedan färjan till Allinge på Bornholm, där jag på lördagen mönstrar på ett 30 meter långt fartyg, M/S Nordkap, som ligger i hamn för att byta ut denna veckas troligen halvfuktiga seglare mot en ny, än så länge torr och ren besättning.
I en vecka ska 25 personer (jag känner två) hjälpas åt att flytta skeppet framåt, behålla livhanken med mat, dryck och åksjuketabletter och sova i hytter med fyra kojer i varje. Vi kommer att färdas från Nexö på Bornholm, åka över till fd östtyska kusten för att efter en vecka anlända Nyhavn, Köpenhamn.
Nu till hur jag fantiserar om resan. Min lustfyllda vision innehåller idel glimtar av soldränkta, varma däck, trivsamma musikstunder i solnedgången och promenader i vackra Rügen. Lojt guppande skrov på kvällslugnt hav, glittrande av dagens sista solstrålar. Uppsluppet konverserande i matlaget, påhejade av det hungriga skepparlaget. Den andra känslan, den skräckfyllda, målar upp bilder av mig med HellyHansen-jackan uppknäppt högt i halsen, masterna i 45 graders vinkel mot vattenytan, kappsäckens packning deformerad av trampande fötter, vingliga av den ständiga sjögången. Nattvak av snarkande, främmande medresenärer i den syrefattiga hytten, irriterade kommentarer om kryddning och om glasen ska stå upp och ner eller inte i de alldeles för trånga skåpen i kabyssen...
Hur som helst - jag har gett mig in i det och lyckas för det mesta slå bort de svarta tankarna. Om de trots allt skulle slå in ser jag med tillförsikt fram emot nästa lördag, då min särbo hämtar upp mig i Köpenhamn för en dryg veckas, trivial bilsemester till Italien eller Kroatien.
Tills vi hörs igen - lev väl i sommar!
